Kastration

Den bästa tiden för kastration av unghingsten är sen höst eller tidig vår när mängden flugor inte är så stor och hästen kan gå i en ren gräshage. Man bör undvika perioder när det är mycket blött och lerigt i hagarna då risken för sårinfektion ökar under sådana betingelser. Även vintern är en mycket bra tid om det är fruset och snö. Man skall tänka på att alltid försöka ha halm som strömedel om hästen skall stå inne efter kastrationen. Detta för att undvika att såret smutsas av spån eller torv.

Stående kastration: Vid den vanligaste metoden att kastrera en hingst (kastration på obetäckt funikel) skär man igenom alla hinnor in till testikeln. Detta  kan göras på  stående sederad och lokalbedövad häst. Blodkärl och sädesledare krossas, men såret sys inte. Den komplikation som ses är  främst sårinfektioner  På den lite äldre hingsten som har  stora och välutvecklade  testiklar ökar risken för blödningar. Om hingsten har haft pungbråck som föl eller har vida inguinalringar finns en risk för tarmframfall vilket är en mycket allvarlig komplikation som kan vara livshotande. Pungbråck är mer vanligt i travarrasen och vi brukar  därför avråda från att  kastrera travare stående.

Kastration under narkos: Vid kastration på sövd häst sparas den innersta hinnan in mot testikeln och denna ligeras tillsammans med kärl och sädesledare. (Kastration på betäckt funikel ) Operationssåret sys ihop. På detta sätt förhindras allvarliga komplikationer som tarmframfall. Det är också ovanligt med blödningar och sårinfektioner med denna operationsmetod. Hästen kommer tidigare tillbaka till arbete då såret läker mycket fortare. Metoden är alltid att föredra på hingstar över 1 år. Den är också alltid att föredra om kastrationen måste göras under en del av året när det är svårt att ha tillgång på rena haga.

Kastration av klapphingst: Många hingstföl har båda testiklarna nere i pungen  redan vid födseln. Hos de allra flesta är testiklarna  nere vid ett års ålder. Ibland kan man bara känna en del av ena eller båda testiklarna. När man försöker känna efter drar hästen upp testikeln. Känner man någon del av testikeln  på våren när hästen är 1 år är det värt att spara hingsten över betesperioden så har de flesta släppt ner båda testiklarna. Går en eller båda testiklarna inte att känna alls på hösten som 1åring är det mer ovanligt att de kommer ner  i pungen. I de allra flesta fall ligger testikeln i  ljumsken i ingunalkanalen. Det kan dock i en del fall vara så att testikeln ligger kvar i buken ibland ända inne vid njure och binjure. Går inte någon del av testikeln att känna kan  veterinären ofta med ultraljud konstatera om testikeln ligger i inguinalkanalen eller om den ligger inne i buken. Ligger testikeln i  iguinalkanalen  är det ett förhållandevis enkelt operativt ingrepp som i huvudsak liknar en kastration på betäckt funikel. Om testikeln ligger i buken kan det däremot bli ett mycket omfattande bukingrepp som innebär större komplikationsrisk och en helt annan eftervård.

Oavsett operationsmetod bör man vaccinera hästen mot stelkramp i samband med operationen om inte hästen är vaccinerad sedan tidigare.